Förtätar texten — skingrar tankarna

De första stygnen är plockade. Höger tinning. Att jag tappat tråden innebär inte att jag fått några svar, det gör ju sällan det. Väntan kan förvandlas till grubbleri. Apati. Eller till energi.

Människorna i mitt manus visar livsglädje. Jag tycker mig ha bestämt vad de ska göra, men de finner hela tiden sidospår. En stig inne i skogen som avviker från den väg jag tänkt att de ska gå. De visar blyghet och sårbarhet som jag inte förväntat mig att de skulle bära på. När de ser på varandra har ögonen andra färger än de jag först trodde mig se. Rädslan hos någon är större än jag tänkt. Lusten är större, men samtidigt svårare att greppa än jag trott. Ju mer jag förstår deras förflutna och deras drömmar, desto närmare själarna kommer jag. Och döden. Den måste närmare, jag måste se den i ögonen. Hur ska den annars kunna ta plats bland orden, med slipad yxa och stadig hand?

Texten förtätas. Tankarna skingras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>